Vilket upplägg!

Det är tur att vi bor så ödsligt på landet. 

Eller det är tur så länge det inte kommer någon styckmördare förbi, har jag konstaterat. Vi har nämligen värsta upplägget där.

Går man fram till vårt lilla hus där vi sover möts man av den här synen intill ytterdörren.

Perfekt! En slägga att banka med, och en rostig såg. Ett smörgårdsbord för vilken styckmördare som helst!

Men... är det inte något som fattas...? Får se nu. Om jag vänder mig om... Ja, perfekt där är den ju. Men då så.