Igår blev det en ny dag med skidåkning för oss, vädret var ostadigare och vi valde att åka till Gesundaberget, den anläggning som ligger närmast där vi bor, bara några kilometer bort. Barnen kunde sitta iförda pjäxor den lilla bilturen upp till backen och det var enkelt och smidigt.
Men när vi kom upp till anläggningen blev vi både förvånade och besvikna. Trots alla förutsättningar som funnits den här vintern var det bara en backe öppen, förutom den lilla barnbacken intill parkeringen. Inga snökanoner hade körts, de stora backarna var totalt opreppade.
Som tur var för vår del så var det den backe som var öppen riktigt bra för barnen att åka i. Både Krigarprinsessan och Kaptenen kunde åka fritt och de övade också på att åka ankarlift själva. Så dagen var givande på så vis. Snön var fin och vi hade ett par timmar härlig åkning tillsammans.
Men jag blev ändå lite nedstämd av vårt besök. Detta var backen jag växte upp med. Där har jag haft så roligt och det har varit en jättefin skidanläggning att ha som hemmabacke. Den ligger som sagt nära mitt föräldrahem och jag vill ju att mina barn ska få uppleva det jag har upplevt där när vi är uppe och hälsar på. Men nu är det bara eftersatt och trist. Jag vet inte vad som hänt.
Mitt hopp nu är att det blir sålt till entusiaster som ser potentialen. För potentialen finns att göra det riktigt bra igen.
Idag har vi haft en vilodag, slasket kommit ifatt oss. Så vi firar nyår här, sedan fortsätter vi norrut för att nå nya höjder och bättre förutsättningar.
