Jag önskar jag hade mina barns självförtroende

När mina barn ser sig i spegeln så ler de nästan alltid.

Idag toppade sonen leendet med:

- Åhhh vad fin jag är i håret!

Detta borde jag också bli bättre på. Shit vad snygg jag är idag!


Det är fantastiskt vilken transformation man går igenom varje morgon och den blir mer och mer förbluffande för varje år som går.


Det kommer en dag (ungefär vid 25 års ålder) när man vaknar på morgonen, drar lite mascara över ögonfransarna precis som man gjort de senaste tio åren, tittar sig i spegeln och upptäcker till sin fasa att -det räcker inte!
Du har inte längre samma killer look när du är nyvaken.


Vad gör man då? Jo då går man till affären och köper foundation. Hepp. Problem solved.
Halleluja för kosmetika!

Älskar hösten!

Häromdagen åkte jag kommunalt till jobbet, det inte ofta jag gör det men när jag undantagsvis gör det tycker jag det är riktigt trevlig.

Jag hade tur, det var en underbar höstmorgon och tåget var i tid. Dessa få gånger jag åker pendeln till jobbet så möter jag nästan alltid kollegor som påpekar att "idag hade du tur, tåget är aldrig i tid annars"

Kanske jag skulle åka lite oftare för mina kollegors skull, jag kanske har någon positiv inverkan på trafiken. Kanske jag till och med ska börja jobba inom kollektivtrafiken. Styra upp stället. Eller inte.

Men en underbar morgon var det. En fröjd att transportera sig.

En smurf ser dagens ljus... Eller "Konsten att sy en smurfdräkt".

Vår lille pajas till son har bestämt att han ska vara glasögonsmurfen på morgondagens Halloweenfest. Det där med att klä sig läskigt tilltalar liksom inte honom. Sen kan man ju diskutera definitionen av läskigt. Det finns säkert de som lider av smurf-fobi. All respekt till dem.

När han kommer och säger att han vill vara smurf så har jag lite svårt att inte anta utmaningen.... Jag åkte helt enkelt iväg till närmaste galleria och köpte:

1. En förstor långärmad t-shirt från Lindex, de förlånga ärmarna förvandlades till fingrar.

2. På babyavdelningen hittade jag ett par vita byxor, som snabbt fick en liten stoppad svans.

3. Jag sydde sen en mössa (och ett par tofflor) i vit filt från Panduro.

4. Ett par glasögon från leksaksaffären...

5. En liten (nåja) näsa tillverkades och syddes fast på glasögonen... och slutligen...

6. En turkos nylonstrumpa blev den sista touchen.

Vips (eller två intensiva kvällar senare) här är resultatet!

Som gammelsmurfen brukar säga.....

Äppel päppel...

Igår plockade vi äpplen i solen. Vi har fem träd i vår lilla trädgård. Min absoluta favorit är ett träd med helt fantastiskt goda äpplen av sorten Ripston. Vi ska torka äppelringar någon dag snart, dotterns favoritsnacks.

Jag älskar våra äppelträd. De har stått länge, de är gamla, krokiga och låga. Barnen älskar att klättra i dem. De leker att träden är hus. De har kök och vardagsrum och allt möjligt i de där träden. De svingar sig som små apor mellan grenarna.

Jag är övertygad om att träden tycker om mina barn. Dessa träd som stått år ut och år in och bara väntat på att få höra små barnröster hojta till varandra bland trädkronorna. De känner hur grenarna böjs lätt av deras små steg som smeker barken och armarna som kramar stammen när de svingar sig upp.

Det är nog därför vi får så mycket äpplen. Träden tackar oss.

Nu blir det Gossip Girl - en bra serie!

Jag inser att jag är väl egentligen inte i den tilltänkta målgruppen för att se på Gossip Girl, denna dekadenta serie om överklassungdomar på Manhattan, men jag älskar den!

Kanske framför allt för att jag inser att jag INTE skulle vilja vara en överklass-slyngel i New York. Puh, det var ju skönt att inte det var mitt mål i livet.

Halleluja för playkanalerna. Så bra med TV när man själv vill!

Afternoon tea - det gjorde vi bra!

Vi hade Afternoon tea med lilla familjen idag på altanen. Helt otroligt att det är möjligt i slutet på oktober, och det var ljuvligt.


Jag och sonen bakade scones. Han älskar att baka scones, det är så mysigt när han står där på sin stol brevid mig. Han är så ivrig att få hälla i ingredienser, röra om knåda och smaka på degen. Vi skrattar mycket när vi bakar.


För mig är det lite nostalgiskt med scones. När min man och jag träffades hade vi alltid sconesfrukost varje söndag. Sen kom barnen och man kunde döda för att få ligga kvar i sängen. Det blev döden för sconesfrukostarna.
Men nu kanske vi kan ta upp det igen. Eller skapa ny tradition med afternoon tea. Det vore mysigt.

Bevingade tankar....

I mitt huvud händer det mycket saker. Det flyger runt tankar, reflektioner och funderingar så jag ibland har svårt att hänga med själv. Jag har hört att man till 95% har samma tankar som under dagen innan och bara 5% är nytt. Det kan omöjligt gälla mig tänker jag då...

Min yogalärare brukar säga att om det kommer det tankar flygande, ta in dem, och släpp sedan taget om dem. Jag har gått på yogalektioner i ett år nu, jag tror jag har lyckats vifta bort tankarna helt vid två tillfällen under året. Det är svårt. Kanske kan jag släppa iväg dem här istället.


I Wikipedia står det:

"Bevingade ord är i tal och skrift allmänt använda uttryck och talesätt, som kan föras tillbaka till en bestämd skrift eller bestämd person."


Min tanke med namnet på min blogg "Bevingade Tankar" är att jag här släpper tankarna att flyga fritt, sprida sina vingar, sväva bort och läsas av den som vill.


Välkommen.