Jag förstår inte. Maj månad har varit helt magisk så här långt. Jag har varit så jäkla lycklig. Saker faller på plats. Allt känns toppen just nu.
Vad händer då? Jag stöter på surkärringar stup i kvarten.
Passa er, för de är ute och flanerar mitt på dagen. Det har jag märkt nu när jag jobbar mer oregelbundna tider.
De finns till exempel i mataffären runt lunch. För inte så länge sedan blev jag (högt och tydligt) beskylld för att tränga mig i kassakön. Men när jag lugnt erbjöd damen min plats i kön ville hon inte ta den. Som den äkta martyr hon var stod hon kvar på sin plats en bit bak och muttrade. Bara för att provocera henne lite extra passade jag på att släppa förbi några andra i kön istället för henne. Elakt? Ja kanske.
Och i förrgår när jag cyklade i strålande solsken från lokala handelsträdgården var det en dam som blev skitsur för att jag cyklade på trottoaren. En bred trottoar, och jag hade precis passerat en skylt där det stod att det var både gång och cykelbana.
För ett ögonblick tänkte jag tvärnita cykeln och påpeka att hon skulle titta på skylten när hon kom ner för backen. Men jag lät bli. Min kommentar skulle knappast göra henne gladare. Sen tänkte jag bromsa in och med min mildaste stämma medlidande se på henne och säga.
Men kära du, vad är det som gör dig så olycklig denna underbara dag?
Ju mer jag funderade, desto mer nedstämd blev jag. Jag var inte arg längre, bara ledsen. Stackars arma människor som går och är sura mitt under årets vackraste månad. Provocerar jag dem genom att se lycklig ut?
Nej, det blev ingen kommentar till surtanten.
Jag vände andra kinden mot solen och cyklade vidare. Lycklig.
Tänk om det är så enkelt...?
Jag brukar inte göra reklam här men detta kan jag bara inte motstå att dela med mig av.
Det är ju så att jag, precis som de flesta andra, har mina dagar då jag är lite nedstämd och funderar över saker och ting. Jag kanske försöker köpa mig något snyggt för att bli gladare. Och det finns det ju alldeles färsk forskning på att det inte hjälper mer än en kort stund. Eller än värre är de gånger jag, fast jag inte har någon vidare lust, måste åka och shoppa saker bara för att det är nödvändigt. Det var under en sådan shoppingresa, när jag var och köpte nya patroner till laserskrivaren, som jag kom ut till bilen och fann denna lapp på vindrutan. Som en skänk från ovan hade den singlat ner och hamnat på just MIN bilruta.
Det är ju helt otroligt! En världskändis i Skärholmen! Som kan lösa alla ens problem. Att han väljer att bo kvar i Skärholmen när han kunde varit i LA (eller Stockholm city för den delen) och stöttat andra världskändisar är ju helt fantastiskt. Han kan ju både engelska och franska.
"Jag kan lösa alla Era problem" lovar han. Tex: (håll i er nu)
Kärlek
Hälsa
Familjeproblem
Affär (oklart vilken slags affär, men han fixar nog det mesta)
Juridiska frågor
Finansiella transaktioner (jo jag tackar!)
Viktminskning
Hur du skyddar dig och din familj från fienden
Hur du får nära och kära tillbaka in i ditt liv (om fienden ändå fått tag i dem)
Och det bästa av allt.
GARANTERAT RESULTAT!
Oh. My. God.
Ring idag och boka tid, vad väntar ni på?
I flera dagar har Kaptenen gått runt och hojtat "På onsdag kommer sommaren!" Varpå jag sagt att "Nej det är maj månad som börjar på onsdag".
"Då blir det sommar!" hojtade han envist tillbaka.
Och se på sjutton. Det var inte så illa förutspått.
Igår på Valborgsmässoafton var det riktigt aprilväder. Vi åkte ut till landet för att fira vårens antågande (sommarens om man frågade Kaptenen då). Där fanns ingen vår. Det haglade på eftermiddagen och kvällen. Och det regnade. Det var ruggigt och kallt. Inget hopp om värme fanns, utom vid vår lilla majbrasa.
Men i morse vaknade vi till en helt magisk morgon. Det var vindstilla över fjärden och solen gassade. Hela dagen. Vi åt både frukost och lunch på altanen, barnen spelade fotboll, gungade, lekte i lekstugan och fick en tur med lilla roddbåten. Jag tog en promenad i skogen.
Humlor och bin hade vaknat och surrade runt och det lät som sommar. Jag lyckades fånga en liten rackare på bild. Fjärilarna kom fram och virvlade ljudlöst förbi. De missade jag tyvärr att fotografera.
Det har varit en så härlig dag, och det kändes verkligen som om sommaren är på väg.
Kaptenen hade rätt ändå. Respekt.
