"Välkommen på drop-in fika på onsdag!" stod det skrivet på dörren till Krigarprinsessans fritids i veckan.
Jättekul idé tyckte jag. Så idag gick jag såklart dit.
Bakgruppen på fritids hade bakat massor och fikat var till självkostnadspris. Det stod en burk framställd där man kunde lägga en slant. enkelt och bra. Och det var trevligt att träffa de andra föräldrarna och barnen en stund i lugn och ro och inte bara hastigt i hallen.
En del kakor hade en både form och konsistens jag aldrig känt förut, vilket var intressant i sig. Kärleksmums som var kompakt och blöt som lerklump. Smaken liknade inget jag testat men var helt okej. Jag undrade var i receptet det gått snett... kanske man blandat ihop mjöl med mjölk? Förlåg temperatur i ugnen. Eller kanske någon tappat räkningen när det skulle mätas ingredienser?
Tyvärr började jag fundera för mycket och så rätt var det var ställde min livliga fantasi till det för mig igen (precis som den gjorde på badhuset som jag berättade om i ett tidigare inlägg).
Just när jag satt där och mumsade som mest började jag fundera i följande banor. Ok, förkylningstider. En hop med barn som står och knådar, petar sig i näsan, vispar, snörvlar, knådar, vispar...
Jag kände mig verkligen hemsk som satt där och stirrade på de fina chokladbollarna de så flitigt rullat och allt jag kunde tänka på vad de bollarna varit med om.
Det tog lite udden av fikat dessvärre. Men sällskapet och idén var trevlig.
Och kolasnittarna var fantastiska. Välgräddade, puts väck med alla baciller i ugnens trygga värme.
Jag åt två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar