Ingen jägare

Det är få promenader jag njuter så mycket av som de jag tar på hösten. Det är så klar skön luft. Svalt men ändå hyfsat lätt att klä sig rätt (lager på lager) .
Igår var jag både på skogspromenad med familjen, och sedan på en egen promenad för att samla tankarna lite.

Det var otroligt skönt, och jag gick där och funderade över allt möjligt precis som jag brukar. Ibland funderar jag över om jag kanske ska ta jägarexamen. Jag vet inte varför, men det är något jag fått för mig. Det, alternativt att lära mig flugfiske.

Så i går, på min promenad, passerade jag ett utkikstorn modell "jakttorn".

Jag klättrade upp. Satte mig där och kände efter. Skulle jag kunna sitta där flera dagar i sträck och spana. Vänta på att den där älgen som hamnar i den perfekta skottvinkeln skulle infinna sig...?

Nu hade jag varken termos, sällskap eller bössa med mig. Men nej, jag skulle bli för rastlös tror jag. Jag vill röra mig i skogen. Inte sitta still.
Och skjuta ett djur? Ingen aning om jag skulle palla med det.

Kanske rör sig jägare mer än vad jag tror. Men sitta på pass...? Zzzzz...

Jag gick hem igen. Och drömde om flugfiske istället.