Min blick fastnade vid denna text på framsidan av tidningen Amelia.
Det gjorde att jag kom att tänka på när jag för ett tag sedan pratade med en vän om värdet av good enough. Han sa att man inte får underskatta värdet av att lära sig vad som känns helt ok och tillräckligt bra, och det är nog sant. Det blir lätt för mycket energi som går åt om allt ska vara perfekt hela tiden. Eller om man hela tiden försöker överprestera sig själv. Både hemma och på jobbet.
Men har man som jag handikappet att vara en prestationsprinsessa så kan det vara svårt att begränsa sig.
På min arbetsplats jobbar jag på en liten avdelning inom Marknad och Kommunikation. Just nu är det mycket att göra och jag kämpar mot klockan så gott som varje dag. Det är en hel del arbetsuppgifter med tighta deadlines och ofta är jag dränkt i jobb. Jag inbillar mig inte på något sätt att det är en ovanlig situation på en marknadsavdelning och rent generellt passar det mig mycket bra. Hellre för mycket än för lite att göra såklart. Men man behöver komma ihåg att andas också.
Det är den här arbetssituationen som har lett till att jag tvingats att försöka lära mig att så att säga "välja mina fighter" på jobbet. Solla och kolla med "beställaren" vad jag behöver lägga ner mycket tid på och vad jag kan släppa som just good enough.
Det är en konst och det är inte alltid lätt. Att känna att det är kvalitet i det jag gör är givetvis viktigt och ibland nästan blundar jag i kallsvettig ångest när jag trycker på sänd-knappen.
För jag ångrar mig så gott som alltid att jag inte kollade texten, bilden eller layouten en gång till. Jag vet ju att jag kommer att hitta saker i efterhand som jag inte är riktigt nöjd med.
Det gäller att inte blicka tillbaka för mycket eller för ofta.
Blev det fel, då får man ta lärdom till nästa gång och prestera bättre helt enkelt.
Done is done. Och förhoppningsvis good enough.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar