Ey, what can I doooo, you can't resist me...I'm too delicious...
Utsvulten och nyss hemkommen från barnens skidskola står jag och tittar in i kylskåpet. Jag scannar av hyllorna och får syn på rester från fredagens skaldjursfrossa. (Som jag glömde att skriva om, men det var inte så dramatiskt, vi åt skaldjur helt enkelt.)
”Undrar om de där är fräscha fortfarande...?” tänker jag när jag spanar in havskräftorna som ligger där och trängs i en påse.
Det som sen händer i mitt huvud är något väldigt konstigt. Nästan som i ren desperation över att jag bara måste äta de där sabla kräftorna väljer min hjärna att signalera ut följande tanke:
”Eftersom ett av barnen som var här på besök igår kräktes senare på natten så är ju sannorlikheten att jag blir sjuk stor nog ändå. Då kan jag ju lika gärna äta upp de här skaldjuren också.”
Så jag åt upp dem och det var mycket gott.
Nu sitter jag här och bara väntar och undrar om något ska hända.
Det känns i alla fall väldigt skönt ur värdinnesynpunkt. Om jag blir sjuk så kan jag säga att det säkert berodde på kräftorna, och inte på gästerna.
Håller tummarna !
SvaraRadera