Kaptenen a.k.a El Capitán

Kaptenen är vår pojke.  4 år gammal och envis som synden. Enligt honom själv är han bäst i världen också. För inte tala om snabbast.

I somras satt han i TV-soffan när Usain Bolt och grabbarna sprang VM-lopp och han blev alldeles upprörd.

-Mamma, varför pratar de om att den där killen är snabbast i världen? Det är ju JAG som är snabbast i världen!

Han har många drömmar om vad han ska bli när han blir stor. Länge var det ”dinosaurieupptäckare”.

Nu har det de senaste veckorna skiftat mellan:

1.  Ishockeyspelare. Fast sen kom han på att det var nog lite läskigt för tänk om man ramlar på isen och slår sig? Så då skulle han bli...

2.  Polis. För det var ju roligare att jaga bovar. (inte alls farligt då eller?  Tydligen inte lika farligt som att ramla på isen i alla fall.) Fast sen kom han på att det där med att springa efter bovar var ju lite läskigt för tänk om man ramlar på en sten(!) Så nu vill han bli...

3.  Fotbollsspelare. För på fotbollsplanen finns bara platt gräs och en boll, vilket innebär låg risk för att snubbla förklarade han (om man inte blir tacklad tänkte jag, men den faran har han inte kommit på än).

Jag vet att om jag skulle ifrågasätta hans val och tala om att man faktiskt kan bli tacklad på fotbollsplanen skulle han slå ut med armarna och säga:

-Mäh. Ingen kommer ju komma ikapp mig mamma, jag är ju snabbast i världen!
Följt av ett himlande med ögonen för att hans mamma är så korkad.

Sen kom han på att det finns något som heter Lagkapten i fotboll. Det ville han förstås bli då.

I Djurgården säger han. Eller Barcelona. Vår lille El Capitàn.


(Här inflikade för övrigt Krigarprinsessan med förnuftig min - Det är inte säkert att du kan välja själv vilket lag du ska spela i fattar du väl?)

Själv tycker jag att han ska blir riskanalytiker i Försäkringsbranschen.