Min andra familj

Igår kväll var vi hemma hos Skribenten och Ballerinan på middag. Skribenten är min mans bror och Ballerinan är hans sambo.

Ballerinan får heta Ballerinan för att hon en gång i tiden dansade balett. Då hade hon garanterat lågt blodsocker jämt och var säkert sur jämt också på grund av det där bottenkörda blodsockret. Jag kände henne inte då och det är jag nog ganska glad för. Jag har nämligen fått uppleva Ballerinan på senare år då hon får blodsockerfall. Oj. Inte kul.
Men nu är hon toppen. Lite rundare, sundare och mycket gladare. Precis som vi vill ha henne. Hon är bitsk i sin humor och det älskar jag!

Jag tycker väldigt mycket om min mans familj. De är så varma och vänliga och roliga. Vi har alltid trevligt när vi umgås med dem. Det är avslappnat och skönt. Och gott.

Skribenten muttrade om att steken gått förlänge i ugnen. Oj vad han störde sig på den där stekgraden.
Grejen är att matlagning är lite av en prestigesak i min andra familj. Det beror nog på att vi allihop är intresserade av matlagning och att de i familjen tidigare ägt och drivit en riktigt bra krog. Då får man inte låta steken gå för länge.
Han vet att han kommer att få höra det där. Vi kommer att driva med honom. Garanterat.
Men det är bara hjärtligt och alla vet att nästa gång kan man vara utsatt själv. Om man underkokar risotton eller överkokar pastan. That's life. I min andra, underbara familj.

Vi åt och drack gott. Snusade på deras alldeles nya bebis och försökte hålla ordning på resten av barnaskaran. Vi missade Melodifestivalen men det struntade vi i. Jag förstod sedan att vi prioriterat helt rätt. Ett litet glas 16-årig Lagavulin går före Sean Banan alla dar i veckan. Det kan jag lova.

Underbart nog så bor Skribenten och Ballerinan på gångavstånd från oss och Kärleken kunde dra hem våra halvsovande barn i pulka. Det var ruskigt kallt, men en skön promenad som avslutning på en väldigt mysig kväll.