Sten, sax, påse -Tjenamors!

Barnen lekte "sten,sax,påse" igår. De körde på för fullt med "först till 10".
Sen blev det visst lite tråkigt efter en stund. Så de började hitta på nya "vapen".

En spindel.

En kycklingklubba.

Kycklingklubban mosar spindeln i ett slag fick jag förklarat för mig. Fräscht.
Sen kom de på ytterligare en till. Tjenamors! hette den.

Tjenamors!

Då lade jag mig i leken.

- Vänta lite här nu... Att sträcka upp ett långfinger mot någon är inte bra. Inte någonstans i världen faktiskt. Och speciellt inte som en hälsning, förklarade jag.

Vi kom fram till att Tjenamors-vapnet kunde vara ett pekfinger istället.

Fast Krigarprinsessan var fortfarande lite bekymrad. Det är ju fult att peka också...
- Men ok mamma, vi byter till pekfingret om det är ett finare finger. Det är inga bekymmer.

Kanske förstod hon allvaret i att använda långfingret om det fick ersättas med det inte heller så fina pekfingret.