Söndag. Idag sov jag länge. Vi gick och lade oss klockan fyra i morse efter en härlig och kulinarisk gårdagskväll hos goda vänner. Jag körde hem i natt så jag vaknar fräsch. Otroligt skönt.
Jag vinklar upp träpersiennen i sovrummet och ser det fina vädret. Oj, vad vackert det är ute. Vilken fin vårdag! Här har jag legat och slöat. Katastrof.
Men vad ska jag hitta på? Söndag och fin vårdag. Nu gäller det att passa på. Jag känner stressen komma smygande.
Jag borde ta ut barnen i det fina vädret... Men för att göra vad? Jag får inga ideer. Det ska ju vara kul för dem också. Gå till parken? Ja det får det nog bli. Hoppas bara att det inte är för isigt där.
Direkt jag kommer ner för trappan till mellanplanet ser jag hur denna vårsol också ivrigt avslöjar vilka skitiga fönster vi har. De borde verkligen putsas. Hela huset borde putsas. Och dammsugas. Jag borde verkligen tvätta också slår det mig, så barnen har ordentligt med kläder i veckan. Hmm.... Usch vad trist.
Jag tar en kopp kaffe först.
Okej, jag börjar med att städa, för det borde jag verkligen göra. Dammsugaren dras fram.
När halva övervåningen är klar så lyckas jag med konststycket att suga upp en nässpray som rullat in under sängbordet. Den lilla mojängen fastnar såklart i röret.
Liten flaska täpper till röret.
Jag ser det som ett tecken. Jag var fel ute som började med städningen. Den lilla rackaren sitter som berget.
Så jag tar en kopp kaffe till. Och tar beslutet att fånga dagen utomhus istället. Fånga vårsolen.
För en sak som jag vet säkert är att dammet, tvätten och de skitiga fönstren finns kvar senare idag också. De gör de alltid. Det är skönt med sånt man kan lita på. Och skjuta på lite till.
Det finns hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar