Jag är inte alltid som Juliette Binoche

Varje måndag och torsdag har Krigarprinsessan utflyktsdag med skolan. De går ut i skogen  och räknar kottar. De samlar små fina pinnar och letar efter djurspår i snön och sånt där fint som barnen i skolan gör.

Ända sedan det blev lite kyligare utomhus har Krigarprinsessan velat ha varm choklad med sig i termos. Det har många av de andra barnen konstaterade hon snabbt. Choklad var bannlyst på utflykterna när hon gick på dagis så det blev ju väldigt intressant med choklad nu plötsligt.

Så varje måndag och torsdagmorgon står jag i köket som värsta Juliette Binoche i Chocolate och kokar varm choklad. Förut kokade jag vår utflyktschoklad på 70% chokladkakor, för då var det ju extra special VIP happening när det väl hände att vi tog med oss varm choklad ut. Men det gör jag inte till skolchokladen. (Jojo, det där med att koka choklad är viktiga grejer. Ingen Oboy här inte - över min döda kropp typ.  Pretto, jag vet, men så är det.)

Hur som helst.

I torsdags morse kokade jag chokladen som vanligt och packade ner den i prinsessans lilla prickiga ryggsäck. Frid och fröjd. 

När vi så kom hem igen på eftermiddagen och jag skulle diska termosen så rann det en slimig trögflytande choklad ur termosen. Det blev ett sånt där vacuum-slem-ljud när chokladen väl släppte taget om termosen och letade sig ner i vasken. Schloooouurrrp liksom.  

What da fuck happened?

Då slog det mig.

När vi bakade muffins häromdagen råkade jag spilla lite vetemjöl i sockerpåsen. Detta mjöl hade lyckats via sockret leta sig ner i chokladdrycken. Under dagen hade det blivit en fin såsredning där i termosen som tjocknade mer och mer allteftersom chokladen svalnade...

Jag har inte vågat fråga Krigarprinsessan och hur chokladen var, och hon har heller inte sagt något.

Kanske var den ok när hon drack den. Eller så är hon för godhjärtad för att säga något. Hon vet att hennes mamma gör knäppa grejer ibland. Och hon köper läget.