"Feelgood" bloggar och "Feelbad" filmer?

Igår kväll träffade jag min fina vän som jag här väljer att kalla för Fröken Svart. Vi har varit vänner ganska länge vid det här laget Fröken Svart och jag men tyvärr ses vi inte lika ofta som förr. Det är lite synd. Jag tycker så mycket om henne.

Fröken Svart är strålande snygg och klär sig ofta i svart. Hon har ganska hård (svart) humor = my kind of girl.

Vi pratade om ditten och datten, jämförde våra brister och upptäckte att vi båda hade svårt att hålla bilen repfri och att vi båda slarvade runt hemma och hade sönder saker. Vi skrattade mycket åt detta och Fröken Svart konstaterade att det var skönt att höra att hon inte var ensam om att klanta till det ibland.

Fröken Svart säger vad hon tycker och hon säger det på ett bra sätt. Det är en konst i sig. Om den här bloggen sa hon

– Du måste lägga in mer oreda, grått, problem eller frustration. Det får inte vara för rosigt. Inte så perfekt. Våga vara mänsklig.

Intressant tanke. Mycket intressant. Jag som spontant tänkte sprida glädje och roligheter framför allt. Det är ju det jag vill förmedla. Happy feeling liksom.
Jag tror ändå det ligger något i det Fröken Svart säger.

Det finns ju mängder av bloggar som presenterar sig som en ”feelgood blogg”.


Frågan är... det kanske är många som mår bra av att läsa dem, men hur stor är skaran som inte gör det?

Jag läste en gång att en avsevärt stor del av dem som ser romantiska filmer på bio mår skitdåligt efteråt och bara vill gå hem och göra slut med sin partner för att man inte har det lika himlastormande romantiskt som det där paret i filmen.

Säkert är det likadant med dessa feelgood bloggar. Människan är så funtad att man vill känna igen sig. Ingen kan ha det så där jävla bra jämt. Självklart inte. Men vill man verkligen höra om det dåliga? Kanske är det så.

Jag kommer garanterat att blanda in en hel del elände och smärta. Var sak har sin tid.

Just nu mår jag bara lite för bra för det.

Ja, jag är en sån där lycklig jävel. So shoot me.