Drömmen fortsätter. I går åkte vi i djup, mjuk lössnö vid Mont Fort (det är toppen, styvt 3000 meter upp). Där gjorde jag en rejäl praktvurpa så pudret yrde och jag försvann. Men jag bara skrattade, det var som att landa i bomull. Min första vurpa i Verpan helt enkelt.
I morse kom vi upp till ett väder och ett underlag man bara kan drömma om. Sådant man fantiserar om i sina vildaste stunder. Jag säger bara... puder i pisten. Inte bara litet täcke utan tjugo osannolika centimeter. Pudersnö. Överallt. Vi bara gapade när vi åkte upp i kabinen och såg de som åkte i backarna nedanför. Det var puder och åter puder. Precis överallt.
Och blå himmel och sol. Det var helt magiskt.
Vi åkte orörd snö mer eller mindre hela förmiddagen, ända fram till lunch. Det var inga problem att hitta nya vägar om man säger så.
Och vi skrattade och skakade på huvudet. Kan man ha det så här bra? Ja det kan man.
Jag bjuder på en liten film också dagen till ära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar