Konversation vid middagsbordet

Drömåket?

Det var inte länge sedan jag tyckte det var trist de gånger min man ringde hem och meddelande att han var sen och inte hann hem till middagen. Barnen var yngre och mer krävande tidigare, och inget vidare middagssällskap att konversera med om man säger så.

Nu är det helt annorlunda. Visst tycker jag fortfarande att det är trist de gånger vi inte är samlade hela familjen vid middagen men det gör inte alls lika mycket. Varför? Framför allt för att konversationerna är så väldigt mycket mer roande nu.

Ett exempel från en kväll tidigare i veckan:

Vi pratade av någon anledning om min trasiga arm och Krigarprinsessan konstaterade: Men det går ju rätt bra ändå, mamma. 
Jag höll med. Jag är glad att det "bara" är en arm som krånglar.
Det viktigaste är att jag kan krama på er, och det går ju bra. Det är det viktigaste jag använder mina armar till, sa jag.
Kaptenen instämde: Ja, det är väldigt bra att du kan gosa mamma. 
Han funderade en stund och lade sen till: Och så är det bra att du har sånt där bilkort.
Jag: Bilkort? Körkort menar du?
Kaptenen: Ja precis. För har man inte det måste man ju typ cykla eller GÅ. (tydligt missnöje i tonen här, och jag funderade på om min bestämda åsikt att vi ska promenera till dagis varje morgon kanske har fått lite oönskad effekt.)
Jag: Men man kan ju åka buss och tåg också. Det finns många som inte har körkort som tar sig runt utan bil.
Kaptenen: Ja... ok då.
Paus.
Kaptenen: Jag vill ha mycket pengar när jag blir stor. 
Krigarprinsessan: Jaha, du vill säkert bli rik kan jag tro... (med lite skeptisk ton)
Kaptenen: Nej, vaddå? Jag vill bara ha pengar så jag kan köpa en bil.
Jag: Vad ska du ha för bil då?
Kaptenen:  En randig. I silver och guld.
Jag: Det låter ju snyggt. (Väldigt mycket Sean Banan...) Vilket märke vill du ha på bilen då?
Kaptenen: Märke? Jag vill ha Spanien! Eller Sverige!
Jag: Alltså jag menar inte märke som i fotbollslag, utan bilmärke som i Audi, Fiat eller... Porsche?
Kaptenen: Aha ok, en Saab, så där som man tar av taket på.
Jag: Och du då? (vänd till Krigarprinsessan).
Kaptenen: En silvergrå Volvo, eller Audi (väldigt lite Sean Banan), men framsäte, baksäte och baklucka. 
Jag: Ok, bra. Men ni vet att man måste inte ha en massa pengar för att vara lycklig? Fast det är bra om man har någonstans att bo, kläder och mat förstås.
Kaptenen: Ja men har man ingenstans att bo kan man ju äta på mcDonalds varje dag...mums!

Som sagt, det är inga problem att hålla middagskonversationerna igång.