Hur som helst, nu är jag här. Min underbara man visste om att jag nästan skämdes över att jag aldrig varit här, och han visste hur gärna jag ville åka hit. Så det blev min 40-årspresent från honom. Allt bokat och klart. Helt fantastiskt, jag nästan grät en liten tår av glädje när jag öppnade kuvertet på min födelsedag.
I går kom vi hit. Vi landade klockan tolv i Genève. Hämtade bagaget. Kastade oss in i hyrbilen. Körde som fan. Nja inte på serpentinvägarna direkt, för då såg det ut som en zickzack-söm på GPS:en.
Vi parkerade utanför hotellet kl 14.30. Frågade vid incheckningen när backarna stängde. Hon trodde 16.30.
Ok, vi hinner sa vi. Svidade om. Snabb marsh till skiduthyrningen. Ge oss bra skidor, snabbt.
Hur duktiga åkare vi är? Vi är snabba, ge oss bra grejer. Ok då, jag har brutit armen ge mig något mjukare skidor då. Ok, han har pajat minisken (le minisque på franska, tror vi). Äh skit i det, han ska ha bra grejer ändå. All mountain skidor tack.
Upp till kabinen. Och vi hann få hela två timmar härlig åkning redan första dagen. När vi kom upp på över 2000 meter... vilken utsikt! Jag bara gapade! Det var så vackert att man tappade andan. (Tyckte jag tills jag kom på att det kanske berodde mest på den tunna luften däruppe.) Men vackert var det.
Sen tog vi en öl i byn, snackade om vilken tur vi hade som hann åka redan första dagen. Det hade vi inte vågat räkna med.
Ja, jag är såld. Verbier är verkligen så härligt som jag har hört talas om. Jag är så lycklig att vara här.
Äntligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar