Vilken bedrövligt kall påsk vi haft. Vackert som tusan har det varit, men kallt. I alla fall på Gotland där vi var. Rå kyla som kröp sig in under kläderna och ända in till skelettet.
Jag blev förkyld för första gången på hela vintern under påsken, men det gick över ganska fort.
Och det var som sagt vackert. Solen sken, om än utan direkt värme. Kvällarna var helt magiska. Slöjmolnen dansade på himlen i solnedgångarna.
Så trots feberkänningar, halsont och bihålor som bultade klädde jag mig i lager på lager och spatserade ner till stranden och fotograferade himlen.
Jag lekte med slutartiderna för att få havet att se varmt och sammetslent ut. Jag drömde mig bort till sommaren. Försökte tänka mig hur det kommer att vara om ett par månader när värmen och grönskan kommer på allvar.
Det var också ovant att se snön på stranden. Hur stenarna låg inbäddade som limpor i snön. Och lågvattnet. Vi gick omkring på havsbotten där vi brukar bada på somrarna.
Här kommer några av bilderna jag tog.
Visst ser det i alla fall lite varmt ut? (Det var det inte.)
Med lång slutartid förvandlades vågorna till sammet.
Som limpor låg stenarna i snön.
Var och en i en egen liten grop.
Och till slut... ett litet vårtecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar