När jag och barnen gick till skolan fick vi syn på en bil som råkat ut för vandalisering. Trist att folk inte får ha sina saker i fred tänkte jag när vi passerade och barnen var mycket fascinerade över att tjuvar varit där och försökt stjäla saker.
När Krigarprinsessan hade lämnats vände Kaptenen och jag om och började gå vidare mot dagis. Vi gick samma väg tillbaka som vi kom och skulle snart passera bilen igen. På håll såg jag tre små killar i 10-årsåldern komma gående och de kom fram till bilen strax före oss och stannade, pekade på de trasiga bilrutorna och pratade om de sönderslagna rutorna.
Det var då jag såg min chans. De var cirka 10, jag är snart 40. Alltså är jag i deras ögon hur gammal och läskig som helst.
Så jag tittade på bilen, sen spände jag ögonen i småkillarna.
-MEN VAD HAR NI GJORT??!! sa jag strängt.
-Eh...ingenting... sade en av killarna och log ett lite snett och mycket osäkert leende. (Jag kan slå vad om att han kissade på sig lite...)
Jag fortsatte titta allvarligt på honom en stund. Sen log jag tillbaka, sa lugnande att jag skojade bara, klappade honom på axeln och gick vidare. De fnissade. Och hon ba' Vad har ni gjort liksom... hörde jag hur de skrattade där bakom när jag gick.
Lite vardagshumor. Det livar upp. Och jag får väl vara glad så länge ungarna har någon respekt för de äldre och ser i alla fall lite rädda ut när man ryter åt dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar