På Frankrikes nationaldag den 14 juli, var passande nog ”den franske bagaren” Sebastien Boudet sommarpratare. För den som missade detta kan jag berätta att han ägnade en heltimme åt att prata surdegsbröd, och om sin kärlek till surdegsbröd. En passionerad fransman. Det är något speciellt med det.
Surdegsbröd är numer praktiskt taget det enda bröd jag äter. När jag äter bröd. Efter ett och ett halvt år med en kosthållning där jag till stor del mer eller mindre uteslöt kolhydrater så har jag vant mig av med att äta mycket bröd. Men oj vad jag njuter när jag äter det. Lyx.
Det bröd jag äter är då oftast med omsorg noga utvalt. Kvalitetskolhydrater. Surdegsbröd. Mjöl, vatten, salt. Så enkelt, och det godaste som finns. Jag bakar det själv eller köper på något närliggande bageri. Vi har turen att ha ett ekologiskt surdegsbageri nära oss både hemma i förorten och på landet. Och här på Gotland finns det förstås också fantastiska surdegsbagerier.
Häromdagen hittade jag ett paket vacumförpackade bagels hemma som jag köpt vid något tillfälle, jag vet inte riktigt varför. Jag kollade på innehållsförteckningen.
Inte så lockande, eller hur? När man tänker efter. Jag kan räkna till minst 15 ingredienser, den ena mer suspekt än den andra.
Så onödigt. När allt som behövs är mjöl, vatten och salt.
För att skicka mig till brödhimlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar