Ack du sköna tortyr!

Bara för att det är helgdag så kunde jag ju inte plötsligt ge upp de nya vanorna. Men senarelägga dem kändes helt ok. Så idag gick jag upp klockan åtta. Jag vaknade på landet och det var en skön morgon med glittrande hav som mötte mig.

Jag hade kvällen innan hört mig för med svärfar om han hade med sig sina ”Bungy-pump” gåstavar, och de hade han. Bungy-pump är den sortens gåstavar som har den lilla tvisten att de är fjädrade för mer motstånd och som ger mer muskelstyrka och ökad förbränning när man går.

Så jag tänkte, jag måste testa. Jag har aldrig i mitt liv gått med stavar, men jag har blivit rekommenderad att testa det. Främst av en naprapat som sa att det var otroligt bra träning och att jag måste lägga fåfängan och tankarna om pensionärer och töntar åt sidan och prova själv.

Peppad till tusen och skyddad av skogens alla träd gav jag mig iväg på den lilla grusvägen, utan publik. Pumpade fjädern i botten vid varje steg och efter typ 100 meter hade jag sådan mjölksyra att armarna kändes som spagetti. Jag förstod att jag måste lugna ner mig lite.

Efter en stund hittade jag min egen takt och rytm och då gick det bra. Och oj, vad vackert det var längs vägen jag gick. En riktigt energikick fick jag när jag gått genom skogen och kom fram till rapsfälten som lyste gula som en nedtrillad sol.

Jag pumpade mig hemåt igen och var ordentligt mör när jag kom tillbaka.

Svärfar satt i morgonrock och flinade när jag kom tillbaka. Han såg hur trött jag var. Då berättade han att, ja just det, jag glömde (av en händelse) att säga att jag har den tyngsta 6 kilos fjädern i mina, det finns lättare.

Tack ska du ha för informationen... flämtade jag.

På vägen hem svängde jag in på Stadium och köpte egna stavar med 4kilos motstånd. Imorgon bitti får de följa med mig ut.

Och jag ska aldrig mer fnysa åt någon som går med stavar. Allra minst åt penionärerna. Vilka hjältar!