Min mans faster har fått valpar. Eller inte hans faster förstås, utan collien som hon har.
Vi var och hälsade på igår för att få se de små tussarna. Fyra stycken bedårande hårbollar som tultade omkring på golvet.
De är inte så stadiga än. De välter om de försöker skälla. De välter om de nyser. Så otroligt sött.
Barnen blev alldeles till sig. De klappade dem. Gullade med dem. Tog upp dem i knät.
En valp släppte en liten korv mitt på golvet till Kaptenens stora förtjusning. Han skrattade så han välte.
De har en del gemensamt han och valparna. Valparna välter om de nyser eller skäller. Kaptenen välter om han skrattar för mycket.
Senare funderade Kaptenen på om han kunde ha en valp hemma. Men så kom han på att det gick ju inte. Tänk om den bajsade i hans säng? Kunde de göra det mitt på golvet så kunde det ju lika gärna hända i hans säng.
Jag bara nickade instämmande.
Skönt. Himla tur att valpen la den där korven på hallgolvet. Det gjorde nog att vi inte behöver höra något tjat om valpar än på ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar