Vi planterade frön i helgen. I små drivboxar står de nu i ett av våra fönster i vardagsrummet och myser. Barnen är såklart mycket förväntansfulla och vi sprayar odlingarna med vattenflaska varje kväll.
På förskolan har Kaptenen också planterat några frön. Där har han fått lära sig vad fröerna behöver för att växa.
Solljus, vatten och kärlek.
Fröknarna har berättat att han sitter och kastar slängkyssar mot sina växter med jämna mellanrum. För att ge dem kärlek.
Hemma har han inte riktigt hunnit med samma omsorg eftersom det bara är ett par dagar sedan vi planterade dem.
Så igår kväll blev han mycket förvånad när vi försiktigt lyfte på locket för att vattna fröna:
- Mamma! Mina frön har växt! Fast jag inte gett dem någon kärlek!
Båda barnen började nu febrilt att kasta slängkyssar för att se om det hände något mer. Speciellt Krigarprinsessan eftersom hennes ännu inte börjat gro något, vilket märkbart bekymrade henne.
Då berättade jag att man brukar säga att man ska prata med växterna också för att de ska må riktigt bra.
Det ville hon absolut göra. Jag lättade lite på locket till hennes odlingsbädd och hon funderade en halv sekund innan hon tog sats och lutade sig fram.
- Det var en gång tysken, fransken och Bellman som skulle gå in i en svinstia....
Hennes favorithistoria. Såklart växterna blir glada då. Så allt växter behöver är:
Solljus, vatten, kärlek och en riktigt bra Bellmanhistoria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar