I trädkronan har det i många år, långt innan vi flyttade in, funnits ett skatbo. Ett gigantiskt skatbo. Som fåglarna bygger allt större för varje år som går.
De där jäkla skatorna har kraxat om mornarna, stulit våra mackor på altanen. Skrämt barnen. Smutsat ner. Black-and-white-trailor-trash. Typ.
Vi har funderat på att peta ner det där boet, men det tar emot. Jag ömmar för de där skatorna på något vis ändå. Jag vill inte göra dem hemlösa. De var faktiskt där före oss.
Knepigt läge.
När oxeln ger upp för gott (vilket är snart) vill vi bygga en trädkoja till barnen i den. Men nu har ju de där skatorna sitt hem där.
Eller hade.
För igår natt hände det plötsligt. Som i en trissreklam. Plötsligt händer det.
Skatboet rasade ner.
Förmodligen av blåsten, och av att trädets grenar bliVIT allt vekare. Boet rasade med hela sin tyngd rakt ner och lade sig i klykan längst ner på trädet. Det ser helt galet ut. Allt samlat och fastkilat. På ett nytt ställe.
Skatorna sitter nu i björken intill, kraxar och undrar vad sjutton som hände?
Själv ska jag gå och köpa en trisslott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar