Men det går ju bra. Och det är helt okej.

När jag skriver texter så känns det lite, lite jobbigt varje gång jag börjar en mening med och eller men.

Fast jag vet att det är helt accepterat och tillåtet. Språket flyter på bättre och texten blir lättare att läsa.
Ändå tar det emot. Jag har i grunden lärt mig att det inte är okej. Det tar emot. Varje gång.

Text tagen ur en artikel i SVD från 2006:
"Det är alltså inte bara tillåtet att börja meningar med orden och eller men. Det är många gånger också att rekommendera för den som vill skriva lättläst och med flyt. Dock måste man som vanligt se upp för överdrifter. Om det blir alltför många meningsinledande och och men i en text uppfattas detta troligen som störande - och bruket bidrar därmed inte alls till flyt och läsbarhet.
Men tillåtet är det."

För fem år sedan skrevs denna artikel i tidningen. Minst så länge har det alltså varit fullt accepterat. Ändå tar det fortfarande emot när jag skriver. Är jag så gammal vid det här laget att jag har fått svårt att "lära mig sitta"? Jag hoppas verkligen inte det.

Jag är ju både glad och tacksam att det är helt korrekt att skriva så. Nästan så jag riskerar att jag måste se upp med den där ovan nämnda överdriften.

Men det går ju bra. Och det är helt okej.