Träningsläger!

Jag sitter här hemma i soffan med en skön känsla i kroppen nu. Känslan kommer av att fru PT och jag åkte upp till mitt föräldrahem i Dalarna  i helgen och körde ett litet träningsläger inför Tjejvasan. Tövädret hade slagit till mot Stockholm och loppet närmar sig med stormsteg, så vi kände att måste göra något åt saken. Vi packade in skidor i bilen, lämnade barn och män hemma och åkte upp för att testa "the real thing".

Efter komplicerade valladiskussioner följt av en proffsigt genomförd vallning av fru PT på lördagsmorgonen gav vi oss iväg  ut. Min supergulliga pappa åtog sig att skjutsa oss upp till Vasaloppsspåret och där åkte vi två av de tre milen vi ska åka under Tjejvasan. Och det kändes toppen. Den trasiga armen värkte på mig i uppförsbackarna men det var väntat och jag tyckte att det gick mycket bättre än jag vågat hoppas. 

Vi startade i Oxberg och kämpade oss igenom den första milen som är den mest kuperade. Vi hade tänkt kliva av i Hökberg men det var så himla härligt och spåren var så fina att vi fortsatte en mil till och åkte vidare till Eldris. 

Fina pappa kollade av oss då och då längs spåret och var beredd att skjutsa hem oss om vi ville kliva av.
Men icke. Två mil i ett svep blev det och jag hade mer att ge. Jag kommer att klara detta känner jag. Vi körde en kortare runda på söndagsförmiddagen också innan vi vände tillbaka hem mot Stockholm igen. Jag är så nöjd, det är så skönt att jag kommit igång med längdåkningen igen efter många års upphåll och helgens träningsläger gav mig hopp om att jag fixar de tre milen trots att armen inte är hel. Skönt!

Fru PT har kört hela vägen från Sälen till Mora fyra gånger i sitt liv så henne är jag inte det minsta orolig för.