Hem och sova i 3-4 timmar och sedan upp och packa om. Efter lunch bar det av till Mora. Jag och fru PT anlände till mina föräldrars hus på fredagskvällen och vi byggde snabbt om köket till vallabod. Vi vallade, sov och vaknade till något mildare väder än vad som var sagt. Men vi bestämde oss för att köra ändå på vallan vi hade lagt på.
Vi startade sent. Vi anmälde oss i juni förra året och det trodde jag var i god tid. Vi hamnade i startled 12 av 17. Vi hade ca 5000 åkare framför oss, och då inte bara vana åkare tyvärr. När vi kom ut i spåren var de bitvis totalt demolerade. Nedförsbackarna var upplogade utan tillstymmelse till spår och minsta lilla uppförsbacke var söndersaxad.
Det var synd, för den första sträckan fram till Hökberg blev onödigt jobbig. Den sträckan är den mest kuperade och det hade varit skönt att kunna stå på i nedförsbackarna, vanligtvis innebär det både återhämtning och en liten adrenalin- och endorfinkick att få köra på med ordentlig fart ner. Nu blev det inte riktigt så. Inför varje nerförsbacke var det kö. Och sen skulle det visst plogas, och helst plogas lååååååångsamt och brett, vilket omöjliggjorde omkörning för oss som kom bakom. Så det var bara att snällt ställa sig och ploga bakom alla andra. Och räkna till tio och bita ihop för att inte skrika rakt ut i frustration.
I den största backen var det till och med ett helt gäng åkare som knäppte av sig skidorna och gick nerför...
Så det var som sagt synd, det förstörde en del av upplevelsen. När vi kommit en bit i spåret blev det mer och mer bakhalt längs med sträckan. Mellan Hökberg och Eldris hade jag det jobbigt. Min trasiga arm bultade av smärta och jag hade behövt min fulla armstyrka.
Men väl framme i Eldris bad vi om vallahjälp och det var en gudagåva. Sista milen gick plötsligt skidorna precis som de skulle och vi var två lyckliga åkare som gled över mållinjen till slut. Det var en rolig dag och kul att ha testat. Men nästa gång blir det nog ett annat lopp. Halvvasan kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar