Toscana är alltid vackert. Och gott.

Jag är i Toscana. Jag har rest hit med min bror (Premiärministern), min svägerska (the Queen OFE) och deras yngsta dotter.
Det är kallt och träden är fria från löv (utom cypresserna och olivträden då).
Men det är ett precis lika hisnande vackert landskap som alltid. Vyer man aldrig kan se sig trött på.

Imorse låg frosten över fälten och det var lätt dimma, himlen var klarblå och solen klättrade långsamt upp över kullarna när vi satte oss i bilen och åkte mot dagens resmål, den underbara staden Siena.

Förra gången jag var i Siena var för tre och ett halvt år sedan och då ösregnade det, därför var det extra roligt att åka dit idag och uppleva staden igen. Frampå dagen blev det riktigt varmt i solen och jag satt på det stora torget i mitten av gamla stan och drack kaffe som var alldeles för dyrt bara för att det var just där i den eftertraktade solen. Men det var värt varenda euro cent, för att få känna solen i ansiktet en stund. Och det var lugnt. Uppsidan av lågsäsongstiden.

Vi bor i ett hus på en höjd och tittar ut över vidderna varje morgon vi vaknar, det är precis som det ska vara.
Vi äter fantastisk god mat och dricker goda viner.
Vi åker till det lilla bageriet i byn och handlar vårt bröd.
När vi öppnar kylen slår doften av olika ostar emot oss så vi nästan trillar baklänges.
Och jag sover i rummet med prinsessäng.

Allt är precis som det ska.