Igår var vi ute och plockade svamp. Vad jag har längtat efter att få gå i skogen och plocka svamp. Eller gå i skogen överhuvudtaget. Och bara vara. Inte vara på väg någonstans. Vårt
renoveringsprojekt på landet har tagit helgerna i anspråk och det har inte
funnits många minuter över.
Så retligt när vi
har skogen precis runt knuten och till och med ser kantarellerna från
bilfönstret. Visst kan man kasta sig ut och rafsa åt sig dem men det är liksom
inte det som är grejen.
Det är känslan att i lugn och ro strosa fram, känna
doften av barr och fuktig mossa. Det är det som är hela grejen.
Att få känna
ivern och pirret i magen när man ser de guldgula kantarellerna skymta mellan träden eller
bakom nästa kulle.
Barnen älskar att vara i skogen. Förra hösten
lekte de kurragömma i svampskogen och när Kaptenen återfanns satt han i ett
hav av svart trumpetsvamp och sken av lycka. Han hade glömt allt vad lekar
hette. Han hade ju funnit skogens svarta guld.
Harmoni
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar