Falska pengar

Här hemma händer det spännande saker. Barnen tillverkar pengar. De har plötsligt insett att pengar är något hyfsat viktigt att ha.

Veckopeng har de fått ett bra tag nu. De får en slant på lördagen att göra vad de vill med. Vill de köpa godis får de göra det, vill de hellre köpa en tidning eller en liten leksak eller kanske en glass så får de göra det. Eller så sparar de.

Det har funkat bra. De har sina plånböcker och spargrisar men något vidare intresse har de inte visat. 
Förrän nu, och de har börjat räkna och planera hur många lördagar de behöver spara för att köpa nästa åtråvärda leksak. Tre lördagar för ett litet paket lego, 30 lördagar för ett sjörövarskepp, och så vidare. Bra så.

Sen tog det plötsligt skruv och blev mer och mer lekar som rörde pengar. Allting kostar här nu. I varje dörröppning står det någon och spärrar av och begär pengar för passage. Det går bra att symboliskt sträcka fram en tom hand för att få en nöjd nick och en lika symbolisk växel tillbaka. Tack och lov.

Men nu har det alltså trappats upp ytterligare ett steg. De sitter vid matbordet och tillverkar pengar. Små sedlar och mynt. Värsta produktionen har vi här. Krigarprinsessan gör valörer upp till 100kr. Kaptenen satsar högre och sträcker sig upp till 1000-lappar.

De är tack och lov medvetna om att det de pysslar med är på låtsas. Kaptenen kom nyss och frågade mig vad det kostade att komma in i köket idag. Jag svarade 20kr, varpå han sträckte fram en egentillverkad 50-lapp.

Sedan såg han på mig en stund med allvarlig blick, för att sedan försäkra sig om att:

- Mamma, du vet att pengen inte är riktigt, va?

- Eh... Ja...men tack för att du påminde mig så jag inte gick till affären och försökte handla mjölk.

OBS! Denna sedel är inte äkta. Bara så ni vet.

Skickat via Blogsy