Fullmåne

Jag ska gå och lägga mig och det är stjärnklart ute. Jag är ute på landet och jag märker att jag ser var jag sätter fötterna. Vanligtvis behöver jag en ficklampa på stigen upp till vår stuga där jag ska sova, och jag reagerar direkt. Jag vänder mig om, blickar upp mot himlen. Där är den. Min hatkärlek. Fullmånen.

Den är så vacker. Fylld av mystik. Och jag vet att jag kommer sova dåligt inatt.
Jag sover dåligt när det är fullmåne. Oroligt eller knappt alls.
Men det gör inget. Månen är så vacker, och att det är så klart ute ger hopp om fint väder imorgon.

Och den är inte riktigt helt fylld, vilket kanske hjälper.

Jag tänker på min mormor. Hon sa en gång att hon blev besviken när de första människorna gick på månen, för då kände hon att mystiken försvann. Jag förstår precis vad hon menade.