Tillbaka – och nöjd

Ja det var den semestern det. En sommar som vi kommer att komma ihåg som den mest ostadiga i mannaminne. Vädergudarna har visat tydliga tecken på schizofreni och fyllt oss med förundran. Hur kan det regna nu, det var ju blå himmel för fem minuter sedan? Och vad kallt det blev...jag måste nog gå och trä en yllekofta över bikinin.

Men jag är nöjd med semestern ändå. Trots ostadigt väder. Det har inte blivit så mycket bad som det brukar den här sommaren för mig, men det har varit OK ändå. Visst, vi har frusit, men vi har klätt på oss och gjort annat än flämtat i skuggan.

Från mitten av juli har det varit fint väder där vi varit. På det stora hela. Men det har varit ganska kallt. Och rätt var det är har det kommit en överraskande regnskur.

Idag var den sista dagen på semestern. Och vi maxade. Det var lite halvmulet imorse då vi vaknade ute på landet, men ganska varmt. Vi började dagen med att ge Kaptenen en tur i gummiringen efter båten (i sin pappas knä förstås). Han tjöt av skratt.

Sen packade vi ihop oss och åkte hem. I trädgården därhemma låg vi och mös en stund i hängmattan. Drog ut det sista av den gemensamma ledigheten. Jag låg och snusade på Kaptenens hår och kände sådan tacksamhet för den fina semester vi haft tillsammans i vår lilla familj.

Vi åt mysig middag i trädgården i kvällsolen och avslutade dagen med ett familjebad i bubbelkoppen på altanen.

Så. Nu kör vi. Jag är redo. Ge mig vardagen igen. Den är tack och lov inte så dum den heller.