Sköldpaddan och abborren

A woman on a mission

Häromdagen ute på landet satt jag i godan ro och drack kaffe på altanen, när jag hörde någon som ropade nerifrån bryggan. 

- Vem är det som fiskar? Det ena metspöt ligger och flyter borta i vassen...!

Hmm... Nja nu var det ju inte jag som fiskade just den här dagen. Men jag vet att min son varit inblandad så jag tänkte att: Det där fixar jag!

Sen var den geniala idén kom ifrån att jag skulle paddla ut efter det där metspöt på barnens uppblåsbara sköldpadda... ja, inte vet jag. Men jag tyckte för stunden att det var en alldeles briljant idé.

Publiken på bryggan var då road i alla fall. Och jag kan inte förneka att jag skrattade en hel del själv när jag skulle manövrera ett spö på typ tre meter, en metrev och en rejäl abborre som satt på kroken. Allt medan jag låg där på Sköldpaddans rygg.

Men skam den som ger sig, och både abborren och metspö kom upp på bryggan till slut. Jag och sköldpaddan paddlade triumferande tillbaka till strandkanten och abborren mötte sitt öde i röken.

Och som tur var så var det värt besväret. Fiskrackarn blev mycket god.

Med ett stadigt tag om metspöt med höger hand och abborren i vänster...