Happy mama i klassisk "fötter mot hav" vinkel.
- - Varför
åker ni ibland på semester utan oss mamma?
Frågan
från Krigarprinsessan stinger till lite i hjärtat. Men när jag sneglar ner på
henne där hon går hand i hand med mig så förstår jag att hon bara undrar. Hon är inte direkt
arg eller besviken. Lite kanske, men hon vill mest veta.
Så jag säger
sanningen. Om än bara en del av sanningen. Jag tänker efter, och väger mina ord
noggrant för att hon inte ska känna sig utelämnad eller bortvald. Mitt svar
kommer sen spontant och känns självklart.
- - För
att vi ska hålla sams. Vi hade bråkat mycket mer om vi inte hade fått åka iväg
ibland och prata i lugn och ro bara vi två, säger jag lugnt.
Hon funderar och
verkar acceptera svaret. Jag känner mig nöjd. Hon verkar nöjd.
Vi är "weekendresare" min man och jag.
Vi åker tre, kanske fyra
gånger om året på kort eller lång weekendresa tillsammans. Ofta till Barcelona. Ibland någon annanstans. Ibland en natt, ibland fyra. Och
njuter. Bara vi två. Vi pratar. Äter. Myser. Längtar hem till barnen. Och njuter
av att komma hem till dem efteråt.
Så gör vi för att
få vår vardag att fungera. Det är vårt recept.
Men nu räknar vi
ner timmarna. Till en lång weekendresa med barnen. Och vi längtar allihop. Den
här gången åker vi tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar