Det ser mörkt ut

Kl 05.00 ringer min klocka på vardagarna.

Då är det dags för mig att gå upp och ge mig ut. Dags för power-walk med pumpstavar eller ibland joggning.

I början av sommaren, när jag började med denna rutin var de ofta så underbara, dessa mornar. Tidig, tidig morgon i slumrande villaområde. Det kändes friskt och härligt. Och stilla.

Igår morse fick jag första känslan av att underbart är kort. Det är redan svårare att stappla sig iväg. Jag började fundera. Hur svårt kommer det vara att ta sig iväg när det är kolsvart ute? Det är ju snart. I november till april kommer det med stor sannolikhet också vara slaskig blötsnö ute. Eller is.

Min man föreslog att jag skulle ha en plan B i vinter för min morgonmotion. Motionscykeln i källaren eller yoga kanske?

Fast det är ju den friska luften som jag vill åt också.
Kommer jag verkligen att komma iväg? Kommer jag att kunna plocka fram min mest envisa sida, stålsätta mig och ge mig faaaan på att "här ska andas frisk luft"?

Hmm... ja den som lever, och fortsätter kliva upp på morgonen, får se.