Lagom suddig "blundar-bild" från förr som förmodligen inte skulle passerat genom gallringen på digitalkameran idag...
När vi rensar här hemma hos oss har vi samtidigt väldigt roligt.
Varje låda vi öppnar innehåller nästan alltid något som framkallar kommentaren: Nejmen, kommer du ihåg den häääär då?
Det är kläder, prylar, gamla flygbiljetter (varför man nu sparar på sånt?) VHS-filmer osv.
Och foton. Foton framkallade från en filmrulle på ett fotolabb. Inget egenprintat ifrån arbetsrummet i källaren på extra glossy fotopapper från MediaMarkt.
Foton på både oss och andra som snabbt hade raderats från en digitalkamera idag. Härligt misslyckade foton.
Jag bläddrade bland bilderna från en 30-årsfest vi var på för tio år sedan och tänkte tillbaka på den procedur jag gick igenom för att få mina bilder innan digitalkamerorna kom.
Hur jag gick och valde kvalitet på filmrulle utefter ändamålet. Hur försiktig jag behövde vara både när jag satte i och tog ur filmrullen och hur koncentrerat jag tog fotona. Varje bild var så värdefull. Speciellt när jag var så ung och ekonomiskt begränsad så att varje misslyckad bild kändes som att det sved till i plånboken.
Den långa väntan på att bilderna skulle ta slut i rullen,utan att slösas och stressas fram. Hur jag drömde om att ta många bilder i ett svep som proffsfotograferna gjorde, då det bara smattrade om kameran.
Och så slutligen, den ofta veckolånga väntan efter att jag lämnat in bilderna tills det att de var klara. Jag minns att jag var avundsjuk på den som framkallade dem som fick en chans att se dem innan mig.
Jag saknar det lite, allt det där.
Samtidigt som jag njuter lika mycket varje gång jag låter digitalkameran smattra fram 10 bilder åt gången. Och jag kan utan att tveka ta hur många bilder jag vill från samma vinkel när Kaptenen och Krigarprinsessan klättrar omkring bland grenarna i äppelträden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar