En primadonna värd att vänta på

Denna syn möter mig varje dag jag kommer hem nu. Bredvid trappan upp till huset står underverket.

Min älskade Praktmagnolia.

Jag planterade henne för 5 år sen om jag inte minns fel. Hon är köpt på Ulriksdals slottsträdgård för en spottstyver en regnig dag i maj. Omsorgsfullt placerades hon i kalkfattig jord i det soliga och skyddade läge hon vill ha.

Sen var det bara att ge sig till tåls. Och vänta.

Jag minns en dag när hon var relativt ny och rådjuren hade bitit av flera av de kraftigaste grenarna under natten. Så arg och besviken jag var och trodde inte hon skulle klara sig. 

Och om hon skulle överleva förstod jag att det skulle dröja ännu längre efter det, tills hon eventuellt började blomma.

Men så, våren det tredje året kom någon enstaka blomma, året efter några till.

Och i år. Hon exploderade. Äntligen! Översållad av blommor står hon där. 

Min primadonna. 

Lite spretig är hon, efter rådjursbeskärningen, men ändå så vacker.

Och hon hälsar mig välkommen varje dag jag kommer hem.

Det var värt att vänta på. Vilken lycka.