Välkommet besked

Tänk att det skulle bli så nervöst. Den där väntan på beskedet om skolplats. Innan jag fick barn hade jag aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så nervöst, att inte veta om de skulle få gå i den skola som låg nära hemmet. Kanske inte få plats i den skolan vi tillhör. Det var nervöst när vi skulle söka dagisplats också, men skolan var nog snäppet värre.

Då vi sökte skolplats till Krigarprinsessan för drygt två år sedan minns jag vilken snudd på hysteri det var bland oss föräldrar som hade barn i samma ålder. Det var överfullt i alla skolor i området, det byggdes baracker. Risken att få plats i skolan som ligger långt bort var tydligen överhängande. Rykten spreds snabbt och skapade oro. Jag ringde kommunen och pratade strategi. Var det bäst att söka skolan vi tillhör? Är det någon risk att välja den som ligger två gator bort, men som vi inte tillhör? 
Jag var nervös, riktigt nervös. Ovissheten var jobbig och jag jagade upp mig när jag hörde "snacket på byn" och läste lokaltidningarna.

Så kom beskedet, Krigarprinsessan kom in på den skolan vi valt. Lyckan var total.

Nu när vi sökte plats till Kaptenen var jag lugnare. Jag litade på syskonförturen. Lite nervöst var det förstås, men inte lika mycket. Trots fortsatt överfulla skolor och att det fortfarande byggs baracker.

Men igår kom beskedet. Han kom in. Och vi pustar ut. 
Det var en stolt kille som postade svarskuvertet till skolan idag och tackade ja till sin plats i förskoleklassen.

Han längtar efter att få börja skolan, för där får man tacos till lunch. Det har storasyster berättat.