Igår kväll gjorde jag något som jag bara gjort en gång förut, (och den gången bestämde jag mig för att aldrig göra det igen).
Men ändå. Jag trillade dit, av ren nyfikenhet. Jag såg filmatiseringen av en bok jag precis avslutat.
Hypnotisören. En väldigt bra, om än bitvis rätt segdragen bok.
Kanske var det just därför som jag tänkte att jag kunde se filmen direkt. En så gedigen bok skulle pressas ned till en och en halv timme film. Det går ju inte. Det måste vara omöjligt att jämföra. Och det var det verkligen. Filmen skiljde sig en hel del. Men det var ändå en bra film.
Och varför ska man egentligen jämföra? Jag har försökt sluta med det. En bok är en bok. En film är en film. Två skilda saker. Böcker skrivs ju målande och detaljerade för att trigga fantasin och läsarens sinnen och egna bildföreställningar. I boken kan en person beskrivas som ljus och rund. Skådespelaren som sen figurerar i filmen kan ha bytt både utseende, namn och kön. Karaktärer läggs till och tas bort. Handlingen ändras eller förvrängs. Filmen är baserad på boken. Inspirerad kanske är ett bättre ord.
Att säga att boken var bättre än filmen känns som en rätt överflödig kommentar. Jag har nog aldrig hittills stött på motsatsen.
Hypnotisören var en bra bok. Hypnotisören var en bra film. Persbrandt och Olin var bra som paret Bark.
Jämförelser är som sagt överflödiga. Eller finns det undantag som jag inte stött på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar