I förrgår var jag nästan ensam i spåret på sjön
För mig ligger den ideala vintertemperaturen runt -5, då tycker jag det är helt perfekt. Nu är det -17 ute och det är lite väl kallt. "Det klämmer i näsan" som Krigarprinsessan konstaterade i morse.
Jag har börjat åka längdskidor igen. Det var cirka 15 år sedan sist, så det var väl på tiden. Och jag fick blodad tand direkt.
Min skadade högerarm är inte frisk än på långa vägar, men med mycket benarbete går det bra så länge spåret är platt. Därför övar jag att åka mycket med benstyrka nere på sjön här i förorten. Det känns otroligt lyxigt att kunna lägga skidorna på axeln och promenera ner till sjön och bara åka. De finns en runda på 5,3 kilometer därnere vilket är ganska perfekt för en gammal nybörjare som jag, så är det bara att plussa på antal varv eftersom.
Om bara några veckor ska jag ju försöka åka tjejvasan och det blir en rejäl utmaning. Speciellt i uppförsbackarna med en trasig arm.
Idag ska jag ta en tur efter lunch. Tidig eftermiddag blir nog lagom, då har det förhoppningsvis blivit lite varmare. Jag hoppas på -11, det vore bra. Nu har solen gått upp så det finns hopp om att temperaturen blir lite mer human.
Det blir en härlig dag det här, jag känner det på mig.
Ha en trevlig fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar