Igår var ju en dag för nya rutiner. Och nygamla visade det sig. Eller i alla fall vad som en gång var tänkt som en rutin, som nu väcktes till liv igen.
Jag träffade mina två bröder Pianisten och Premiärministern för vad vi kallar för "syskonöl". Något vi gjort några gånger förut och då sa att det måste bli en rutin.
Sen vet jag inte vad som hände. Eller jo, Pianisten flyttade till Peru i nästan ett år så det blev lite långt avstånd för en öl.
Men nu bor och/eller jobbar vi för ovanlighetens skull alla i Stockholmsområdet (eller nja, min äldre bror Premiärministern bor i Sörmland men jobbar ju i alla fall i stan) och det vore ju en skam att inte ses då och då. Bara vi tre.
Så vi sammanstrålade på S:ta Clara Bierhaus i Gamla stan. Ett mysigt litet hak som sedan en tid tillbaka drivs av ett par före detta kollegor till mig. Det var första gången jag var där men det blir fler gånger. Helt perfekt var det, så vi bestämde att det får bli vårt ställe att ses på framöver.
En öl efter jobbet blir det helt enkelt när vi ses, vi snackar, den som vill tar en bit mat och vi har det bara allmänt trevligt en stund.
När jag pratade med vår mamma tidigare på dagen så verkade hon både glad och fundersam över att vi skulle ses:
-Jamen det var väl trevligt! Då kan ni ses och blicka tillbaka på er gräsliga barndom! var hennes spontana reaktion.
Men nej, kära mamma. Det gjorde vi inte. För det finns absolut ingenting gräsligt med vår barndom. Och vi var städade också, vi skiljdes åt tidigt.
För jag måste ju upp kl 05.00 och gå på Power Walk.
Det finns rutiner som är nyttiga för kroppen och det finns rutiner som är nyttiga för själen.
En bra kombination har jag hittat där känner jag, med dessa två nya rutiner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar