Mindfullness för hela slanten!

Hmm... undrar om jag stängde av kaffebryggaren...

Jag har en ny hobby. Jag går på föreläsningar i mental träning. Jag har varit på tre hittills, av tre olika föreläsare. Jag vill höra lite olika perspektiv och se om jag kan lära mig något nyttigt. Och självklart har jag gjort det.

Det är intressant det här med att försöka lära sig att tänka "rätt". Ska man blicka framåt eller är det bäst att ta tillvara på nuet, varken tänka framåt eller bakåt? Det enda alla verkar rörande överens om är i alla fall att man inte ska blicka för mycket bakåt och älta. Bra så.

Det krävs nog en hel del träning det här känner jag. På yogaklasserna jag går på, så tränar vi att befinna oss i nuet. Det är ruskigt skönt, men svårt. "Oavsett vad du kom hit med för tankar så släpp dem nu" säger min lärare och får det att låta så enkelt. Fast å andra sidan när man ligger där med fötterna över huvudet i någon halvt omöjlig ställning så kan man inte göra så mycket annat än fokusera.

Men vad jag också kommit fram till när jag suttit där och lyssnat hur otroligt viktigt det är att den som presenterar också engagerar. De kan säga hur bra saker som helst, men har man inte karisma så faller det lätt. Då jobbar de i uppförsbacke, i alla fall i min värld. Jag måste känna att de själva utstrålar att de mår bra. För jag vill ju tro på det som de säger så att jag kan bli likadan.
Det är ju egentligen skitfånigt, det vet jag. Det är helt säkert en mental träning för mig att öva på. Att bara lyssna och inte analysera den som presenterar.

Hemläxa nr 1 för mig. Döm inte hunden efter håren.